mysmorgansmusikblogg

Jag har helt glömt bort den här grejen. Men jag får väl lite snabbt gnabba ihop hela året.
Jag skriver i kort som sommaren. Den var jätte härlig. Jag badade mycket. Vi var väldigt myckety på gotland och badade. Riktigt härliga tider måste jag säga. Sedan så har man ju alltid lite halvtråkigt under sommrarna. 
Det flöt på helt enkelt ingenting speciellt hände faktiskt. 

Jag vill bara säga såhär. Jag älskar Grotesco.

Håkan Svensson satt och åt sin ostmacka. Han älskade ost men framför allt så älskade han smör. Det brukade rinna ner smör från mungiporna sa hans man Rolf. Snart så skulle han gå ut till sin splitter nya, splitter dyra bil i trädgården, men innan dess skulle han kika in vad som skulle visas på hans super platta, super stora plattteve och innan dess så skulle han ta en liten sked rysk kaviar med en sipp champagne.

Jag sitter här och försöker skapa någon slags lunghets känsla. Jag satt och gjorde en lista med lite sköna låtar och tänkte sätta mig ner och läsa, skriva eller något sånt. Men jag lyckas inte. Jag känner mig bara stressad. Jag är inte i tillståndet jag vill vara. Men men, man får väl finna sig eller så trotsar man emot och så lyssnar jag på min sköna musiken och bara hoppas på att hitta det rätta tillståndet. Sedan kom grotesco wooohooooooooooooooooooo!

Ursäkta vad snackar du om svarade Anna. Är det här Axel, Olga, Anna. Ja, det stämmer, svarade Anna. Ni borde genast komma med här. Dem gick ut ur fiket. Där stod en stor bil. Vad är det här? frågade Olga när det klivit in i bilen. Mannen svarade, ni är utsedda till det här uppdraget. Vad? frågade Olga. Ni måste lyckas krossa ligan i Nurnberg. Förlåt? Nurnberg är en gammal naziststad, sa Axel. Ja inte bara det. Det är också en gård. En gård på söder. Den gården är ytterst hemlig och ingen har nästan vart där. Det är bara några få. En viss liga, som håller till där. En grupp ny Nazister. Va? Anna, Axel och Olga blev förskräckta. Olga svarade, tyvärr men det här kan inte vi hjälpa. Mannen skrockade för sig själv. Priset på Mannen bakom Nurnberg är 5 miljoner kronor.

Igår hade jag kul. Idag diskuterade jag samt opererades jag. Det finns mycket att diskutera. Ibland kan man lyckas se igenom det hela. Se hur det egentligen är och ska vara. Väldigt intressant måste jag påstå. Jag har inte mycket att säga. Det är ju lov och idag har dagen varit ganska allmän.

I Stuvsta

Jordan Jordish låg och mäckade med sin sportbil. Han var stor och stark. På huvudet hade han hästsvans och ett getabock skägg. Han var väldigt stressad. Han hade precis gömt undan alla bevisen. Det knackade på dörren in till verkstaden. In kom hans vän. Vännen var uppjagad. Va e det? Hon är här. Hon som man inte får säga vad hon heter men som börjar på k och slutar på arro. Jordan blev helt blek i ansiktet. En riktigt medelklassig volvo körde in på han gård. Jordan gick ut på gården. Ur bilen kom två starka kvinnor och en lite mindre. Det kom rök ur bilen när hennes dörr öppnades. Jordan vågade inte möta hennes blick men han såg skymten av rastaflätorna.
Hon kom närmare honom. Han höll nästan på att kissa på sig när han kom på tanken att han nu stod mitt emot den mest fruktade människa i hela Stuvsta. Han tittade på ett skräckinjagande, rökande, farofyllda ansiktet. Han pep ut sig ett litet, snälla skona mig.
Men han han knappt säga det innan han var död.

I närheten av Mariatorget

Olga, Axel och Anna satt och fikade. Dem anade att kriget borta vid skolan snart var slut. Olga undrade hur många som hade dött. Hin skrattade nästan till när hon tänkte på hur chockade dem överlevande skulle bli när dem upptäckte att alla bossar var döda. Det skulle aldrig mer bli någon verksamhet Södermalmskolan inte någon som hade med henne och göra i alla fall. Hon var trött på det här. Hon ville ha mer äventyr. Just i denna stund så kom det in en lång man med solglasögon in på deras fik. Han kom fram till dem. Är detta  Team AOA.

Det här var min Jul afton.

Vakna.
Frukost.
Brödraturnering
gröt
final
julklappsöppning och fika
kalle anka
Novell uppläsning
frisk promenad med curling
vila
Ytterligare novell uppläsning
Julbord
Spya
Sagan om ringen

och här får ni se mitt spektakulära julgodis!

Jag ville bara tala om att om mitt humör var ectremt glatt igår så är det hundra gånger gladare idag!

Jag fick en härlig känsla alldeles nyss. Det har vart så mycket jul nu. Nu kom jag på att det finns en värld bortom julen. Jag menar dem två senaste dagarna har det ända jag tänkt på varit jul. Men nu fick jag lust att göra något helt annat. Jag tror det beror på Olgas lilla sommar inlägg. Det gav mig så mycket lust till allt möjligt. Gud vad jag fick lust att få sommar. Att hänga ute igen. Hoppas det inte håller sig till imorgon. Man vill ju inte sitta och längta till sommaren på julafton. Men nu fick jag bara den starka lusten till vardagen. Det är helt enkelt inte rätt. Jag ska vilja ha lov nu, inte vilja börja i skolan. Inte vilja ha sommar. Förvirrad människa man kan vara. Jag både älskar sådana här jobbiga/härliga superstarka känslor.Jag bara upptäckte att jag efter två dagars hård skrivande blev rastlös. 
Tack för mig, antar att jag förklarat min känsla tillräckligt nu.

Tänk om det kan bli såhär igen!


Eller till och med såhär!

Det är alltså en dag kvar tills Julafton. Jag har precis ingen aning om vad jag ska för något. Jag ska skriva jävligt mycket idag. Som tur var så kunde mamma skriva min försvinnande text som nästan tog kål på hela julstämningen. Vår julafton är kanske lite speciell. Vi har nämligen en högtid som inte är som dem flesta. Brödratorneringen. En tornering där vi spelar jag juste PES. Ja det var ju så här att för kanske tre fyra år sedan så var vi alla väldigt bra på att spela fotbollsspelet PES. Det brukar alltid vara André som vinner för han är best. Ja annars är det det vanliga. Men nu ska jag o André träna litein för imorgon.
TJINGELING!

Nu behöver inte oroa er. För efter Julafton så kommer den fräcka, fräna, supercoola fortsättningen på Grabbarna grus. Ni behöver inte oroa er, den dumma Morgan som failade totalt kommer aldrig mer tillbaks. Nu handlar det istället om Olga och hennes två följeslagare, Axel och Anna. Dem kommer ge sig ut på äventyr och möter snart stora problem i Stuvsta. Missa inte det!

Hur var Mars. Ja, det var den sista roliga månaden Vi gjorde en jätte kul film bland annat. Livet var roligt. Ända tills Josef råkade ta upp att han ville börja skejta. Igentligen så var dem här månaderna som en ganska så stor gröt faktiskt.
I April började det bli varmt och skatebordsesången drog igång. Jag bröjade köpa tråkiga kläder. Får ångest när jag ser mina gamla inköp. Josef började skejta dårå. Någonstans i April, Maj så började också jag skejta. Hela skolan började skejta. Det var en hemsk jävla stämning. Livet tappade sin personlighet och jag spårade ur, trodde typ att jag var cool. Inga bra månader. Men jag insåg snabbt att det här inte alls var något för mig. Så jag slutade med det dära. Jag levde inte riktigt, jag minns liksom inte något därifrån.


I Mars hade jag min sista härliga tid i sexan.  Men någonstans här kom jag in på LD och mitt liv var påväg mot det bästa som någonsin hänt mig.

Jag tog stora steg in på Ica. Snart var jag där. Jag smög mig fram mot charkdisken. Men jag blev så häpen att jag nästan svimmade. Det var min vän, Olga som stod där. Hon stod inte bara där, hon tog livet av IsAk.
Jag kastade mig in i rummet grep tag om henne tejpade fats henne på en stol och läget var under kontroll. Morgan, Morgan, Morgan. Killen som ville bli störst. Jag måste tacka dig. Man kan söga att du är lite av lösningen på mitt stora problem. När jag umgicks med dig hittade jag din törst och jag visste exakt hur jag skulle göra. Men Isak då? frågade jag. Isak kämpade hårt. Han blev nämligen lurad av Axel och Anna. Dem grävde aldrig ner mig, faktum var att dem aldrig dödade mig. Isak var trogen till Liv. Jag var tvungen och få honom ur vägen och på köpet kunde jag få in dig i spelet. Det blev problem i Grabbarna. Viktor som var min efterträdare tröttnade på det hela.
Han blev vår motståndare. Men jag kunde inte bara låta Liv ta över. Hon var för dålig. Så jag var tvungen att gör något smart.
Först gick jag in som en grabb i det verkliga livet. Jag ar tvungen att ha nya anhängare. Så jag anlitade Axel och Anna, men det räckte inte. Jag var tvungen att ha någon som kunde ändra på det hela. Så du var mitt S. Jag "dog" och du var med i spelet. Du kunde pressa ut Isak så att jag Axel och Anna lugnt kunde döda Isa. Jag insåg att Grabbarna inte var något att satsa på. Jag var helt enkelt tvungen att bryta ner det hela.
Stackars LokLove som dog helt i onödan. Jag var i pakt med Viktor. Jag trodde allt var löst. Tills jag insåg att Viktor skapade kaos på skolan.
Han kunde inte leda efter mig. Ja, i alla fall så kidnappade vi Liv och dödade henne. Men det var någonting jag inte talade om för Viktor. Det var om dig. Viktor blev helt lurad när du dödade honom på toaletten idag. Utan di Morgan så skulle jag aldrig klarat mig. Jag blev av med det hela.
Jag blev helt paff. Hon hade använt mig som en jävla lite docka jag var helt lurad.
Men nu misslyckas du Mr grus eller om jag så ska kalla dig Olga. Jag blir inte din efterträdare. Jag blir din fiende som dödar dig idag.
Hahaha, Olga skrattade. Du är så dum Morgan. Du skulle aldrig bli någon tråkig efterträdare. Du var bara mitt lilla ess. Nu vet du ju allt. Jag behöver dig inte längre. Jag blev helt illröd i ansiktet. sprang fram mot henne. Men in kom Axel och Anna. Dem slog ner mig och jag dog. Vad som hände sedan, vet jag inte

Hejhejhejhejhejhejhej!
Morgan slömmmmrar tejp!EHEH, han typ "jag ären sosse,en sosse, varför är jag en sosse? jo för att jag sussar"

Om han är trött? Nej absolut inte!

Hejdå, vem jag är ? Miranda Hermine Segerström.

Jag vet vem lijona lavgod är ja.

HEJRÅ!

... och på min fritid så brukar jag gå ner i källaren och gråtrunka....


jag är inte ut sådär, egentligen!!!

Mycket o göra nu innan jul. Knappt så att man hinner blogga.

Va hände i februari. Jag fyllde år. Fick en ny mobil. Vi satt på Donken typ hela dagen och hade det trevligt, jag, Miranda och Josef. Jag kom ihåg att jag ville lära mig skidor och så en dag åkte jätte många till Hammarby backen utan mig. Då blev jag sur. Vi tänkte gå på Tom titts men det gjorde vi aldrig.
Vi hängde väldigt mycket i vår korridor på den tiden. Satt där ända tills det blev kväll. Våra lärare var helt galna på oss. Vi spelade faktiskt in en lite halv, väldigt amatörmässigt gjord. Men den var lite kul. Eller det var två stycken. Hehe dem kan jag ju lägga upp. eller den bra av dem. Det är på facebook så att jag får länka den bara.

http://www.facebook.com/profile.php?id=1343499259#!/video/video.php?v=107212565961826

Nej men det var trevliga tider.

Ja, jag tar dem sista och drar ihop dem på samma gång är ändå jävla trött på dem där tema grejerna. Jag kan nästan förutspå att det här inlägget kommer bli ett jävligt drygt inlägg men vafan, jag är ju nästan som Lennart (min lärare) som inte fullföljer alla sina grejer. Så jag bankar in det här så blir jag av med det.

Dag 13- Det här saknar jag

Jag saknar inte ett skit! Eller jo sommaren. Ibland kan jag sakna mitt gamla liv men i övrigt så tycker jag som de flesta som bytt till LD. Mellanstadiet sög. Det här kanske är att döma lite. Jag menar jag saknar mina gamla kompisar och våra gamla stunder, fast jag lever här och nu!
Jag kan sakna tiden då vi brann för vårt band lite mer, kanske.

Dag 14-Det här önskar jag mig i julklapp

Det brukar vara så här, vissa år så önskar man sig en storgrej andra många små. Det är året är ett många små år. Så jag önskar mig.

*En massa filmer

*Några böcker

*Några tröjor

*hängslen så jag slipper gå runt med häng hela dagarna och för att lägga till en liten parantes så hatar jag skärp av någon outgrundlig anledning.

*pengar

Ja typ det va!

Liv var rädd. Hon hade blivit misshandlad väldigt länge nu. Vad vill du jävla Viktor?
Viktor gick fram till Liv och sa, jag vill ingenting kära liv. Dörren öppnades och in kom en ganska lång smal tjej med kort hår. Liv blev chockad.
Du behöver inte säga något Liv, det är jag som står bakom det hela. Jag kände bara att grabbarna inte skulle hålla längre. Nya tider var på väg. Man kan inte gå och bossa så här hela livet. Liv du var inte arvtagare nog och Viktor vill inte ha grabbarna längre. Så jag litar på Viktor. Det var länge sedan någon använde mitt riktiga namn sa Liv. Tjejen avarade, jag fattar inte ens att vi använde dem där larviga namnen. Hur kunde jag vara en sådan tönt som införde dem.
Du är en ond människa Mrgrus, ond! fick Liv ut sig eller så kallade LedarLimpan innan hon höggs ihjäl.
Utanför stod IsAk. Men när IsAxel gick misstänksamt mot dörren så smög han därifrån.

Jag stod utanför toaletten precis som jag skulle. Snart skulle VärstingVicke komma ut. Nu drogs handtaget ner. Jag kastade mig in, låste dörren tog en linjal och tryckte den mot han hals precis som jag skulle. Men jag dödade honom inte precis som jag skulle. Istället så frågade jag, Vem är Mannen bakom charkdisken? Jag vet inte, svarade Vicke. Det vet du visst. Jag förklarade att jag skulle hugga in en penna i hans ena hand om han inte berättade.. Han skakade på huvudet och sa att han inte visste. Jag gjorde som jag sa och i hans smärtande röst så fick han ur sig, gå o kolla själv. Du kan ju bara gå till charkdisken. Jag fattar inte att ingen gjort det förut. Tack för idén Vicke, då kan jag döda dig. När VärstongVicke låg död på toaletten, så drog kriget igång, utan Viktor och utan mig. Jag var påväg till charkdisken på Ica!

I jul så får man frossa!

Den är mest med frank sinatra men men.
jul!

Du ska döda VärstingVicke. Han kommer gå in i en toalett precis innan kriget slår till. När han ska gå ut ska du putta in honom döda honom snabbt och sedan gå därifrån. Ingen snack utan bara en snabb avrättning.
Jag fick ett stort uppdrag. Vi fortsatte att planera och efter ett tag var vår plan fullständig.
Vi skulle lura lärarna, ta alla bakifrån och VärstingVicke skulle vara död innan kriget ens började. Det var bara en grej som skiljde mellan min plan och deras plan.
Snart var den stora dagen här. Dagen innan satt vi och gjorde ordning det sista. Helt plötsligt dök det upp en massa maskerade personer med vapen. Dem sköt inte, dem sprang fram till LedarLimpan och tog henne. Hon släpades iväg och försvann.
Samtalen drogs upp, ska vi fullfölja planen, vad ska vi göra.
Det där brydde jag mig inte om utan jag följde efter kidnapparna. Dem hade tagit henne i en kundvagn och körde den längs gatan fram till skolan. Jag tänkte, hur kunde det helt plötsligt vara en massa beväpnade på Ica som var vår bas. Det kunde inte vara sant. Det måste fortfarande vara en råtta i grabbarna, grabbarna grus. Dem körde kund vagnen in till ett klassrum där hon lyftes in och dörren stängdes. Jag kunde inte göra något mer. Jo det kunde jag, jag satte örat mot dörren. Jag hörde skrik, slag, och en läskigt lugn röst, det måste ha vart VärtsigVicke. Jag begav mig därifrån.
När jag kom ut på skolgården var det ett slagsmål. En kille hade nästan slagit ut alla sina tänder och han vara bara 12 år. Stackar lilla pojke det var fyra stycken killar och tjejer som stod runt honom och spöade ner honom. Ingen kunde göra något, det var så sorgligt.
Jag skyndade mig därifrån tillbaks till Icat.

Hmm jag måste tänka vad som hände där i januari. Jag hade någon ganska rolig/pinsam grej med Josef, Miranda och Anna, lite fail dok.
Jag kommer ihåg det som en ganska så tråkig månad. Det hände inte så mycket. Jag, Ivo och Josef satt mest hemma hos någon och kollade tråkiga youtube klipp. Sedan började vi hänga med många andra där och det blev roligare.
Juste sedan så tog vårt band ett stort steg och började repa i replokal. Wille hade precis gått med i bandet också. Det var fulländat. 
Vintrar har en tendens att bli ganska tysta och tråkiga. Man kan inte göra så mycket för att det är så kallt och allt som var kul i början är man supertrött på i Januari. 
Den här våren kommer bli ytterst svår att berätta om. Det var som en ända stor sörja. 
Men Januari var ganska kul. Det var i alla fall innan det blev som det blev.

Ps. Josef hade fått lockar några månader tidigare och fick det smeknamnet guldlock. Men dem blev han av med i Januari.


Jag, Josef och Hedda som tydligen inte ville synas på den bilden.

Jag tänkte kör månad för månad med tanka att bli klar mot Nyår.
Så något inlägg här och där.

Allt hade blivit en rytm på vårt Ica. Alla fortsatte smida på sin planer för att krossa Värsting vicke och hans vänner som nu hade greppet säkert om skolan. Dem hade tagit makten. Grabbarna var förklarade till rebeller och den här nyheten spred sig snabbt över Södermalmskolan. Alla i grabbarna fick smyga omkring i skolan och hålla sig ofentligt. Så fort man var på Ica igen så var man säker. Visserligen hade vi lärarna på vår sida.
Men Värsting Vickes gäng började få mer makt över lärarna och nu när dem hade skolan så låg grus lärarna illa till. Det skulle inte bli mer grusade barn. Folk började tappa gränserna. Ingen grabb vågade försöka ta kontrol. Det blev stora slagsmål som Värstingarna höll i. Lärarna kunde inte göra något. För dem var korumperade av Värstingarna. Grus lärarna kunde inte göra någonting.
Det här upprörde alla grabbar och vår rytm var snabb.
En dag kallade LedarLimpan på mig.
-Du har gjort ett bra jobb, MordMorgan. Jag tror du är aldelles perfekt för dem hemliga morden.
Jag svarade med att lyfta upp hakan en bit.
LedarLimoan fortsatte.
-Vi har en plan. Men det kommer ta en tid innan vi kan utföra den och vi måste ha varje del exakt. Du kommer ha en väldigt viktig del. Jag kanske ska börja med att berätta vad vi ska göra. Vi ska gå till attack i ett krig. Vi ska göra slut på dem en gång för alla. Men vi måste vara listiga. För dem är starkare och har lärarna på sin sida. Alla måste veta precis vad dem gör. Din del kanske är en av dem svåraste.
Men du kommer ha uppbackningar ifall du misslyckas så känn inte pressen.
Men jag blev eftertänksam. Vad är det jag ska göra?

Haha, gud vad man älskar att chatta ibland va! Man kommer in i så härliga disskutioner!

Nej men alltså jag möttes av två hej, jag måste gå nu, logga ut situtioner och kände hur härligt och fantasktiskt det kan vara att chattta ibland. Så i det här glada tillståndet så tänkte jag dela en liten, hmmm, varför inte en liten låt.
Ja vet varför inte göra som en liten fortsättning på magnicifent seven som jag la upp för ett tag sedan!
Overpowered by funk!



lite roligt sådär!

Haha jag fassnade på den. Jag tänkte köra tomte stil sista veckan i skolan såhär. Tänkte jag var härligt. Men jag vet inte om jag har någon passande tomtemössa. Det ända jag har är ett härligt tomte skägg som tyvärr verkar hålla på att gå sönder. Jag är inte säker på att jag orkar ströva runt med tomte skägg o så där men ja, mössa skulle ju vara trevligt i alla fall.
Visst är det inte en för bra låt det här alltså.

Hmm den här gubben var allt en kluring. Är jag ledsen kan jag gråta till en hel del alltså. Musik. Heehee.

Den lilla droppen tog sig framåt på huden. Den delade upp sig när den mötte hårstrået. Sedan föll den ner.  Dropparna rann ner för huden. Jag tittade på klockan en gång i minuten. Handen strövade över mitt hår om och om igen. Jag tittade överallt.  Snart skulle Love komma runt hörnet. Han skulle möta upp mig. Love var en bra kompis. Även han hade vart med i grabbarna, grabbarna grus. Jag hade blivit chockad när Axel hade givit mig budet. Jag hade suttit i fåtöljen hela kvällen. Bara stirrat. Det är inte lätt att vara en grabb, det är inte lätt.
Dem hade listat ut vem förrädaren var. Det var Loket. LoketLove. Min kompis.
Där kom han. Jag berättade att jag skulle inte på Ica och kolla köpa en julmust. Love visste inte att jag var med i grabbarna och därför så kunde dem lura dit honom. Det var mitt första arbete. Live hade vart en kul kille. Men han hade svikit grabbarna. Han hade gjort så att IsA hade dött.
Det slutade inte bra för Love. Jag kom aldrig ut från Ica med en julmust i handen och Love han kom aldrig ut i huvudtaget. Hans historia tog slut. Det var jag som stack pennan i honom. Jag som såg hur hans ansikts uttryck drevs av smärta och rädsla. Jag led med honom. Jag kände nästan smärtan själv. Jag var ingen ond person men det kanske jag skulle bli. Jag det hela snabbt och gick därifrån. Jag fick en klapp på ryggen av IsAxel. Grabbarna var inte som jag hade trott. Jag kände mig så arg på dem. Jag ville inte alls vara en av dem. Men jag hade fortfarande Olga att hämnas för och vem var den där Mannen. Mannen bakom charkdisken.

IsAk gick först jag gick efter. Dörrarna öppnades till Icat. Vi gick in i en bit. Etfer ett tag kom vi fram till bröd stället. Där så stod dem, grabbarna, grabbarna grus. Han började presentera alla för mig. Det där är LusLove. Han kallas så för att han har mvg trots att han inte ens nått upp til lus trädet för lågstadiet.
Det där är Strypsara, jag du fattar namnet.  sådär höll det på. Alla något slags förnamn.
En av dem sa han lite tyst. det var en tjej med hög rank. Hon kallades Ledarlimpan. Ingen visste riktigt vad hon egentligen hette. Jag gick raka vägen fram till henne. Hon tittade på mig som om jag var en liten jobbig fluga en söndagsmorgon. Jag presenterade mig själv och skakade hennes hand.
Hon skrattade. Denna pojke var en modig än, vad vill du?
Jag sa att jag var en bra kille för smarta mord och planer. Hon fick fram ett litet leende.
- Du är en loser. Men om du är så på så är du nog bra att använda i svåra tider som dem här.
IsAxel var där. Han kom fram och grep tag i mig. Han drog mig där ifrån. Jag blev väldigt nyfiken.
Vad då för svåra tider? IsAxel svarade.
- Förut fanns det två befäl LedarLimpan och VärstingVicke. Han var stor och bossig. Han kände mannen bakom charkdisken väl. Men för några månader sedan så kom han i bråk med bossen och sakta men säkert så tog han med sig hela sin grupp och gjorde krig mot Mr grus, mannen bakom charkdisken. Dem är starka Morgan. Dem är minst lika starka som oss. Förut så hade vi kontrollen om hela skolan men nu så är det krig.
Vi håller till på Ica och dem i skolan. som tur har ingen uppgörelse kommit till. Men vi tror att vi har en förädare.
Någon dödade nämlig IsA i går kväll. Jag tror jag har ett upprdag åt dig Morgan.

Dag 1 - Presentera min musik smak
Dag 2 - Min första musik kärlek
Dag 3 - Mina drömmar
Dag 4 - I mitt Itunes
Dag 5 - Vad är musik?
Dag 6 - Min musik dag
Dag 7 - Det här hade jag på mig idag
Dag 8 - Min tro
Dag 9 - Det här åt jag idag
Dag 10 - Det här upprör mig
Dag 11- Den här musiken får mig att må bättre
Dag 12 - Den här musiken får mig att gråta
Dag 13 - Det här saknar jag
Dag 14 - Det här önskar jag mig i julklapp

Mina känslor påverkas extremt mycket av musik. Om jag till exempel är kär i någon så kan jag bli extra kär om jag hör någon låt eller om jag är arg så lyssnar jag alltid på någon arg musik.
Ja men mycket mycket musik får mig att må bättre.
Den musik jag verkligen är inne på får mig att må bättre. Jag behöver verkligen musik för att leva.
Om det bara hade vart Det här får mig att må bättre skulle ja skrivit musik!
Ja..

Jag hatar inte matte, men jag hatar och plugga till matte prov. Därimot swå älskar jag och diskutera beatles!

Jag vet inte riktigt vad det är men någonting är dte med Portellon. Den magiska Portellon som sätter spret på saker och ting. Den gör det bara. Man blir som förtollad av den. Man kan inte hjälpa det. Jag menar vissa blir ju mindre, vissa mer. Ibland skulle man vilja veta vad det är. Men jag måste säga att jag tror att jag ska lägga va med Portellon.

IsAnna och IsAxel var trötta. Dem hade spenderat hela natten åt att gräva ner Olga. Dem var precis klara och påväg att åka hem. Axel gav ett sms till IsAk som han skulle se när han vaknade. Men han såg det inte alls, jag såg det. Det var bara en bekräftelse att dem var klara och att allt hade gått utan att det vart något smärtsamt. Mer smärtsamt hade det gått för IsAk. Han hade missbedömt mig. Men vem hade inte gjort det. Jag vågade ju inte döda Olga. Men det var inte rättvist man kunde inte köpa mig genom att döda mina kompisar.
IsAk skulle inte dö. Han skulle klara sig. Vem skulle vara så dum att dem döda överbefälet. Jag tog mig bara in och visade att jag inte var någon fiende. Jag skulle arbeta hårdare än IsAnna och IsAxel.
Det hade varit någon av dem som hade dödat Olga.
Jag frågade IsAk om jag behövde döda IsAxel och IsAnna för att behöva gå med i grabbarna.
IsAk hade svarat, han var inte ens varit befälet i Isarna. Det fanns en annan. Någon som hette IsA.
Isarna var viktiga. Dem var inga som bossen ville bli av med berättade IsAk. Jag skulle dö om jag dödade dem. Men när jag lämnade den IsAks lägenhet så visste jag att jag nog allt skulle bli en av grabbarna, grabbarna grus.
Men jag hade dåliga rykten. Men det skulle ändras. Nästa dag skulle jag till Icat.
IsAk hade berättat en del om hur grabbarna gick till. Vissa jobbade med dem lite hårdare jobben som Isarna. En del höll koll på små ungarna. Vissa höll koll på lärarna. En del höll koll på det hela. Högst upp var en okänd en.
Den som höll samman allt. Den som aldrig visade sig fast alla visste var den var. Mr grus himself.
Mannen bakom charkdisken.

Jag stod med en penna rakt framför min goda vän Olga. Jag skulle döda henne. Det var hårt. Jag var inte säker på att jag skulle klara det. Men det var ju det här jag hade längtat efter, fighten.
Jag kände hur pennan gled ur min hand, jag kunde inte göra det. Det var alldeles tyst. Jag började ta ett tungt steg mot dörren. När jag tittade tillbaks höll Olga upp ett skakande långfinger mot mig. Det blev darrigare och darrigare. Vad hade jag gjort. Olgas slet allt vad hon hade från stolen. IsAnna gick fram. Jag gick därifrån. Jag ville inte se vad dem skulle göra. Det sista jag såg av henne var hur det darriga långfingret långsamt föll ner.
Jag gick med snabba steg ifrån Icat. Vad skulle jag göra nu jag var i krig mot Grabbarna, grabbarna grus. Det var det sista jag ville vara. Jag ville ju vara en av dem. Varför dödade jag  inte den där jävla Olga.
Jag skulle slaktat henne. Nej det skulle jag inte gjort. Det var det rätta.
En plan började forma sig i min skalle. Nu visste jag. Olga var min vän. Jag kunde inte svika henne såhär. Jag skulle hämnas. Men jag skulle också bli en av Grabbarna grus.
Jag skulle stiga högt med en gång. Jag skulle göra som Scarface.
Olga du ska inte bli sviken sa jag till mig själv när jag låste upp min dörr. Tog fram papper och började skissa på min mästerplan. Planen som skulle ta mig högt, högst av alla!

Jag glömde att skriva att jag snodde bilderna från Olga höhöhöhöhö. Men ja dem kändes så bra på det där så jag kunde inte låta bli heheh. Jag har ju ingen kamera så ja. Eller jag kanske har det någonstans i någon vrå, det måste jag kolla.
I alla fall så tänkte jag berätta något lite roligt nu. Jo mamma ville lyssna på Håkan skivan som jag hade fått signerad. Jag har ju nu kämpat med att försöka börja gilla honom och har ju tillslut lyckats men aja.
Mamma kommenterade inte så mycket men efter några låtar så sa hon tillslut. Men Morgan det här är ju skitdåligt.
Det var snopet men man kanske måste lyssna in sig på Håkan.

Ja vad uppör mig. Det är svårt alltså. En av dem där sakerna som upprör  mig är det hära kopiera det här grejor på facebook. Det är väldigt irreternade.
Jag brukar bli väldigt sur om folk utalar David Bowie fel. Dem utalar det typ såhär, David Bauwi. När man ska utala det såhär, David bowi.
Sexister upprör mig, folk som trackar ner på Beatles. En massa grejor upprör ju folk. Men jag börjar tyck att dem hära ämnes dagarna börjar ha rätt boring ämnen jaja.

Hej ja jag var ju på Håkan signering idagens. Det var ett svårt val om jag skulle köpa en skiva som han skulle signera eller inte. Ja menar jag gillar bara Håkan lite och har precis börjat lyssna på honom. Så skulle jag stå där och få en skiva signerad. Ja det skulle jag, för det gjorde jag. Så jag får väl börja gilla honom dårå. Det får bli så. Men det var ju väldigt kul att få senaste skivan signerad och träffa honom trots att jag kanske inte var så extas som till exempel Olga. Jag tyckte det mest var en kul grej liksom. 
Men det var najs. 







ja

Det är svårt att komunicera när man varken kan prata eller röra sig. Jag och Olga fick inte mycket klart för oss när vi satt där och försökte visa några slags tecken.
Dörren slogs upp. In kom tre Grabbarna. Det var IsAnna IsAxel och IsAk. Det var dem tre Isarbetarna. Det var de som gjorde dem hårda jobben. Dem var som Is. Alldeles kalla. Det kändes inte som dem ens hade några känslor. IsAk högsta befälet nickade då IsAxel gcik fram och ryckte av vårt silvertejp. Olga skrek så fort hon kunde prata.
-Jag sa ingenting! Han måste listat ut det själv.
Jag blev helt av mig, var Olga en grabb :O Det kunde inte vara sant. Hon besvarade mina tankar.
-Ja jag är en grabb Morgan. Jag hade bara en pytteliten roll, ingen visste ens om att jag var med.
IsAk vände sig mot mig.
-Nämde Olga något som helst om några slags grabbar. Samtidigt som han sa det här så höll han en en sylvass penna upp mot mitt öra. Jag kände hur huden började brista.
- Jo, ja någonting sånt.
Olga blev helt röd i ansiktet och gjorde allt hon kunde för att komma av stolen.
IsAk fortsatte.
- Så det är sant att du vill gå med. Gå med i grabbarna, grabbarna grus.
Jag nickade
- Vi tänkte ha ett litet test för dig Morgan. Man kan säga att du får göra ett litet val här.
Om man ska vara med i grabbarna kan man inte vara någon liten fegis. Man ska kunna göra vad som helst. Jag log, klart jag kunde göra vad som helst efter en dags Scarface hets.
Antingen så går du här ifrån utan att vara en av grabbarna. Eller så dödar du henne.
Jag blev misstänksam så jag undrade
-Vem?
- Olga såklart.....

Grabbarna, grabbarna grus. Det var nästan allt jag sa under hela kvällen och dagen efter det, om och om igen. Vilka var igentligen med. Var Anna med. Var några i min klass med.
Hur skulle jag ta mig in. Hela dagen gick och jag lyckades inte få tag på Anna. Alla höll käften. Jag var helt galen. Det var som en mur.
När jag kom hem tittade jag på Scarface. Jag ville ha insperation. Så jag fortatte att titta på den, om och om igen samtidigt som jag sa Grabbarna, grabbarna grus lite då och då. Skulle det aldrig hända något mer. Skulle jag inte komma längre. När mitt huvud tänkte något sånt där så dunkade det på dörren. Vem kunde det vara. Jag tittade i titthållet. Det var Anna, jag blev alldeles lycklig och slet up dörren.
Där stod Anna, men inte bara Anna utan också Axel. Annas kompis.
Båda hade varsin linjal i högsta hugg.
Det gjorde ont när dem slog ner mig slet på en påse på huvudet. Dem drog mig iväg. Jag hade ingen aning om vart skulle hamna. Jag försökte förjäves skrika
-Vilka är dem vilka är grabbarna, grabbarna grus? till Anna. jag kände att dem kastade in mig i en bil. Var det Anna? jag frågade om och om igen vilka grabbarna var. Tillslut fick jag ett svar. Idioten håller inte käft.
Sedan mindes jag inte mer. Jag blev antagligen slagen av något.

Helt plötslig satt jag i ett lagerrum. Full med massa matvaror. Jag satt fastspänd på en stol. Det var en till stol. Där satt en annan person som såg ut att vara väldigt skadad. Hon hade silvertejp för munnen och det hade jag med. Tjejen såg ut att få kontakt med mig och såg helt av sig ut när hon såg mig.
Då så jag vem det var. Det var Olga.

Det finns fina fiskar här i världen. Till exempel en sådan här.


eller en sådan här.




men av alla dem här fina fiskarna så vill folk  tatuera in en sådan här.

Det hade gått några dagar sedan Ica incidenten. Jag hade tänkt mycket över det där. Jag kunde bara inte släppa det. Vilka var dem där grabbarna. Jag hade bestämt mig. Ringklockan surrade på sitt allra surraande sätt. Man fick hålla på länge för att någon skulle öppna denna dörr. Det visste jag mycket väl, så jag stod där och klockan surrade. Nu hördes trötta steg närma sig. Nu grep någon tag i handtaget och öppnade dörren. Det var Anna som öppnade och jag gick rakt på sak.
- Grabbarna?
Det blev tyst, Anna såg helt kall ut. Varför hon seg kall ut var för att hon helt plötsligt gick in i sin roll som Is-Anna men det visste jag inte då. Då visste jag ingenting.
Efter en lång stund av tystnad så så öppnades Annas mun.
Grabbarna, Grabbarna grus.
Tiden stod still framför dörren. Det kändes som ett år. Tillslut så öppnades Annas läppar igen och denna gång fick hon fram ett. Kom in.  
Anna började. Kommer du ihåg killen med den blå mössan. Han vars ögon var ner grusade.
- Ja honom var det synd om, hur så?
Han var en av dem. Dem som trotsar Grabbarna, grabbarna grus.

Det var så långt jag fick veta om Grabbarna men vilka dem än var och vad dem än höll på med så var jag säker på att jag skulle bli en av dem. En av grabbarna, grabbarna grus.