mysmorgansmusikblogg

Det hade gått några dagar sedan Ica incidenten. Jag hade tänkt mycket över det där. Jag kunde bara inte släppa det. Vilka var dem där grabbarna. Jag hade bestämt mig. Ringklockan surrade på sitt allra surraande sätt. Man fick hålla på länge för att någon skulle öppna denna dörr. Det visste jag mycket väl, så jag stod där och klockan surrade. Nu hördes trötta steg närma sig. Nu grep någon tag i handtaget och öppnade dörren. Det var Anna som öppnade och jag gick rakt på sak.
- Grabbarna?
Det blev tyst, Anna såg helt kall ut. Varför hon seg kall ut var för att hon helt plötsligt gick in i sin roll som Is-Anna men det visste jag inte då. Då visste jag ingenting.
Efter en lång stund av tystnad så så öppnades Annas mun.
Grabbarna, Grabbarna grus.
Tiden stod still framför dörren. Det kändes som ett år. Tillslut så öppnades Annas läppar igen och denna gång fick hon fram ett. Kom in.  
Anna började. Kommer du ihåg killen med den blå mössan. Han vars ögon var ner grusade.
- Ja honom var det synd om, hur så?
Han var en av dem. Dem som trotsar Grabbarna, grabbarna grus.

Det var så långt jag fick veta om Grabbarna men vilka dem än var och vad dem än höll på med så var jag säker på att jag skulle bli en av dem. En av grabbarna, grabbarna grus.