mysmorgansmusikblogg

Grabbarna, grabbarna grus. Det var nästan allt jag sa under hela kvällen och dagen efter det, om och om igen. Vilka var igentligen med. Var Anna med. Var några i min klass med.
Hur skulle jag ta mig in. Hela dagen gick och jag lyckades inte få tag på Anna. Alla höll käften. Jag var helt galen. Det var som en mur.
När jag kom hem tittade jag på Scarface. Jag ville ha insperation. Så jag fortatte att titta på den, om och om igen samtidigt som jag sa Grabbarna, grabbarna grus lite då och då. Skulle det aldrig hända något mer. Skulle jag inte komma längre. När mitt huvud tänkte något sånt där så dunkade det på dörren. Vem kunde det vara. Jag tittade i titthållet. Det var Anna, jag blev alldeles lycklig och slet up dörren.
Där stod Anna, men inte bara Anna utan också Axel. Annas kompis.
Båda hade varsin linjal i högsta hugg.
Det gjorde ont när dem slog ner mig slet på en påse på huvudet. Dem drog mig iväg. Jag hade ingen aning om vart skulle hamna. Jag försökte förjäves skrika
-Vilka är dem vilka är grabbarna, grabbarna grus? till Anna. jag kände att dem kastade in mig i en bil. Var det Anna? jag frågade om och om igen vilka grabbarna var. Tillslut fick jag ett svar. Idioten håller inte käft.
Sedan mindes jag inte mer. Jag blev antagligen slagen av något.

Helt plötslig satt jag i ett lagerrum. Full med massa matvaror. Jag satt fastspänd på en stol. Det var en till stol. Där satt en annan person som såg ut att vara väldigt skadad. Hon hade silvertejp för munnen och det hade jag med. Tjejen såg ut att få kontakt med mig och såg helt av sig ut när hon såg mig.
Då så jag vem det var. Det var Olga.