mysmorgansmusikblogg

IsAnna och IsAxel var trötta. Dem hade spenderat hela natten åt att gräva ner Olga. Dem var precis klara och påväg att åka hem. Axel gav ett sms till IsAk som han skulle se när han vaknade. Men han såg det inte alls, jag såg det. Det var bara en bekräftelse att dem var klara och att allt hade gått utan att det vart något smärtsamt. Mer smärtsamt hade det gått för IsAk. Han hade missbedömt mig. Men vem hade inte gjort det. Jag vågade ju inte döda Olga. Men det var inte rättvist man kunde inte köpa mig genom att döda mina kompisar.
IsAk skulle inte dö. Han skulle klara sig. Vem skulle vara så dum att dem döda överbefälet. Jag tog mig bara in och visade att jag inte var någon fiende. Jag skulle arbeta hårdare än IsAnna och IsAxel.
Det hade varit någon av dem som hade dödat Olga.
Jag frågade IsAk om jag behövde döda IsAxel och IsAnna för att behöva gå med i grabbarna.
IsAk hade svarat, han var inte ens varit befälet i Isarna. Det fanns en annan. Någon som hette IsA.
Isarna var viktiga. Dem var inga som bossen ville bli av med berättade IsAk. Jag skulle dö om jag dödade dem. Men när jag lämnade den IsAks lägenhet så visste jag att jag nog allt skulle bli en av grabbarna, grabbarna grus.
Men jag hade dåliga rykten. Men det skulle ändras. Nästa dag skulle jag till Icat.
IsAk hade berättat en del om hur grabbarna gick till. Vissa jobbade med dem lite hårdare jobben som Isarna. En del höll koll på små ungarna. Vissa höll koll på lärarna. En del höll koll på det hela. Högst upp var en okänd en.
Den som höll samman allt. Den som aldrig visade sig fast alla visste var den var. Mr grus himself.
Mannen bakom charkdisken.